15+: Askfödd

 


Askfödd av Sabaa Tahir

Triggervarning: våld, död, brand, hjärntvättning, psykologisk tortyr, våldtäktshot, 
våldtäktsförsök, tortyr, psykologisk tortyr, misshandel, slaveri, förtryck av folkgrupp


En kort introduktion till boken

Laia flyr när hennes familj mördas av en av krigarimperiets elitsoldater och hennes bror tas tillfånga och torteras i ett i krigarnas fängelser. Nu tänker hon offra allt för att försöka rädda sin bror och leta upp motståndsrörelsen för att få hjälp. 

Elias utbildas till att bli en fruktad mask i krigarimperiet krigsskola men förförs inte av makten maskerna har. Han står mellan valet att bli något han hatar eller bli sina vänners och imperiets fiende. 

Deras vägar möts och påverkar varandra på oväntade sätt, men hur kommer det sluta?


 Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!





Mina åsikter om boken


Jag är väldigt kluven när det kommer till den här boken. Under hela tiden jag läste den tyckte jag väldigt illa om den, men nu när jag läst ut den måste jag läsa nästa bok.

Den största anledningen till att jag inte tyckte om boken är antagligen bokens inläsare på Legimus. Jag måste skrivit det innan men när man lyssnar på en bok så är inläsaren extremt viktig och påverkar ens uppfattning av boken så mycket. Hen som läste in den här boken sänker texten enormt. Jag drog mig verkligen från att lyssna för jag visste att det skulle vara en dålig upplevelse, sen hjälpte det ju inte heller att boken var hemsk och väldigt rå. 

De två senaste böckerna jag skev om tog jag upp om hur råa jag tyckte att de var, men så fort jag läst färdigt dem så var det över. Den här boken stannar kvar på ett sätt jag inte varit med om innan. Jag låg vaken på kvällen och kunde inte somna för mitt huvud var fast i det Elias gick igenom i prövningarna och hur han var tvungna att döda sina egna vänner som han växt upp med för att rädda andra vänner. 

Jag inte kunde inte heller låta bli att jämföra den här boken med Children of blood and bone. De har fascinerande liknande skelett som historien är uppbyggd kring. Ett folk blir erövrat av ett annat folk. Det erövrade folket blir extremt dåligt behandlade och slutar ofta som slavar. En tonårstjej blir av händelse indragen i motståndsrörelsen för att rädda sin familj och sitt folk och då träffar en tonårspojke från erövrarna som inte är så ond som hon först tror. Tonårspojken har också minst en väldigt tvivelaktig (läs ond) förälder. Och nu när jag sitter och skriver det här slår det mig att det inte är helt olikt Avatar: The last airbender om man ser Katara som huvudrollen och inte Aang. Så att  det är kanske inte den mest originella skelettet jag någonsin har varit med om och jag kan ha knäckt koden för utgångspunkten på bra framgångsrika fantasyberättelser, varsågod.. 

Nä men skämt åsido Askfödd i sin helhet helt och hållet sin egna originella berättelse även om skelettet för historien inte är så banbrytande. 

Elias är den här bokens hjälte och då menar jag inte bara hur heroisk hans karaktär är i berättelsen utan hade det inte varit för honom hade jag inte läst ut boken. Han är verkligen fascinerande. Han har haft ett riktigt hemskt liv men har ändå lyckats hålla kvar i det han tyckt var rätt och vägrat bli som de andra i imperiet. Men med det sagt är han definitivt inte felfri utan får göra fel och vara mänsklig. Hur han försöker med all sin makt behålla sin vänskap med sin bästa vän Helene när hon helt köpt imperiets hjärntvättning när han själv verkligen inte ha gjort det, och verkar vara den enda som inte gjort det. 

Laia är en väldigt tragisk karaktär med en väldigt dålig självbild. Hon gör inget annat än klankar ner på sig själv och tycker att hon borde göra så mycket mer än vad hon skulle klara av. Hon har ett inre krig mellan vem hon tror hon är och vem hon tycker att hon borde vara eftersom vem hennes föräldrar var och detta gör att hon tvingar in sig själv in i situationer ingen skulle klara av men som hon intalar sig själv att alla utom hon skulle klara det. Laia skulle verkligen behöva sätta sig ner med en psykolog och få sig en verklighetscheck. 

Hon tar sig igenom de här extremt hemska händelserna, mer eller mindre intakt men ståendes på båda benen, bara för att hon tror att alla utom hon skulle klara det här mycket bättre. Det gör så att hennes syn på sig själv och hur dålig hon är blir bekräftad och ger henne ännu sämre självbild. Det hemskaste är att det är på grund av hennes dåliga självbild som hon överlever och lyckas rädda andra.

Så en kort sammanfattning. Det är inte den bästa boken jag läst men långt ifrån den sämsta. Den hade antagligen varit bättre om jag inte lyssnat på den på Legimus för inläsaren var mindre bra. Den är på sina håll väldigt psykologisk rå som stannade hos mig även efter jag la boken från mig. Om du tycker om ungdomsfantasy tycker jag den här boken är värd och läsa men håll dig borta från den på Legimus.


Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , ,

Fanfiction #1

 

                            och förutfattade meningar.

Jag som bibliotekarie får ofta frågan vilka böcker jag läser på min fritid, när jag läser bara för mig själv och inte för mitt jobb. När jag orkar ta diskussionen och svarar ärligt, och inte bara kommer med vaga genres som fantasy eller urban fantasy för ungdomar eller unga vuxna, brukar mina besökare bli rätt besvikna men mina kollegor intresserade. För jag läser nästan uteslutande fanfiction. 

Vad är då fanfiction, eller fanfics, för er som inte vet vad det är. Det är historier skrivna av fans om karaktärer och världar som redan finns i böcker, film, serier m.m. eller verk baserade på redan befintliga verk skrivna av folk som älskar de befintliga verken. 

Många har den förutfattade meningen att fanfiction måste vara av dålig kvalitet och utan tvekan är sämre än tryckta böcker. Jag håller absolut inte med. Jag har läst fanfiction som har varit så bra och så spännande att jag har glömt bort och andas och fått svarta blinkande prickar framför ögonen. Och jag har också läst så hemskt dåligt skrivna böcker att jag velat sticka ut mina egna ögon. 

Vad många glömmer är att att förlagen inte är ute efter bra kvalitativa böcker utan efter böcker de tror kommer sälja och dra in pengar. J.K. Rowling blev nekad 12 gånger innan någon ville satsa på henne. Nu är ju inte Harry Potter det mest kvalitativa verket i hela världen och författaren är inte någon jag vill stödja men ingen kan komma och säga att Harry Potter serien är dåliga böcker. Men 12 olika förlag nekade manuset för de trodde inte de skulle sälja, och det är det ända de bryr sig om. Tamora Pierce skrev sina två första serier (Lejoninnans sång och De odödliga) som ungdomsserier men blev tvingad att skriva om dem till barnböcker, vilket gjorde dem till sämre kvalitet än hur de var från början. De sålde inte så bra så resten översatts inte till svenska och nu vet nästan ingen i Sverige vem hon är och hon skriver så otroligt bra fantasy men starka kvinnliga karaktärer som alla unga kvinnor borde läsa. Den enda anledningen att jag känner till hennes böcker var för jag råkade springa över dem på ett bibliotek när jag var yngre.

Något annat att tänka på när det kommer till fanfiction är att de är inte meningen att säljas. Det är inte därför de finns till, det är inte meningen med historierna. Det är väldigt frigörande för de som skriver för de får skriva precis exakt vad de själva vill och inte vad någon annan tror kommer sälja mest böcker. Jag följer flera publicerade författare på sociala medier som även skriver fanfiction för att få utlopp och skriva om grejer som de inte kan få publicerade. Det finns så många olika anledningar att skriva fanfiction och det finns lika måna anledningar att läsa dem. 

En väldigt stor grej, speciellt inom Marvel fandomen, är fixit, speciellt efter Avengers: Endgame. Många riktigt avskydde hur filmen, och därmed hela serien med filmerna i MCU slutade. Så de skrev andra slut, slut som enligt dem passade mycket bättre till karaktärernas utveckling genom filmerna. Steve Rogers (Captain America) skulle aldrig, och jag menar ALDRIG, göra som i slutet av Endgame och det är inte bara jag som är av den åsikten. 

En annan stor grej är att "leka" med karaktärerna; hur skulle den här karaktären reagera om det här hände dem? Hur skulle karaktär a reagera om karaktär b var ond? Hur skulle Harry och Hermione reagera om Ron dog? Vad skulle ha hänt om Harry tog Dracos hand i första boken och de var vänner? Vem skulle Steve Rogers vara om Bucky Barns inte fanns när Steve var liten? Vad skulle hänt Steve om serumet inte hade gjort honom stor utan bara stark? Vad skulle hända om Harry Potter träffade Tony Stark? Vad skulle hänt om han träffade bröderna Winschester? Vad skulle hända om Voldemort, i sina sinnes fulla bruk, och Hannibal Lecter skulle träffas? 

Fanfiction är oändliga möjligheter och det kan vara precis vad du vill att det ska vara. Vill du ha en liten söt scen på 500 ord om en date med dina favoritkaraktärer kan du göra det. Vill du ha ett långt epos på hundra tusentals ord kan du göra det. Vill du läsa om hur det skulle varit Petunia hade gift sig med en vetenskapsman och uppfostrat Harry till att vara väldigt objektiv, vetenskapsinriktad och ifrågasättandes magi kan du göra det (för det finns).Fanfiction kan vara precis vad som helst, du behöver bara våga lägga dina förutfattade meningar åt sidan och våga testa.


                                                                                                                                                      Johanna

Taggat med: 

9-12 år: Ett bättre jag

Ett bättre jag av Carin Gerhardsen & Petter Lidbeck

Triggervarning: Flygproblem, mord, mordförsök, organhandel, 
sjukhus, operationer, sjukdom, cancer


En kort introduktion till boken

Amandas, Juanita, Bim och Rasmus har varit på semester i Thailand och på planet hem går ena motorn sönder så de måste nödlanda i Dhaka, Bangladesh huvudstad. Samtidigt flygs en väldigt sjuk kille dit från England som är i behov av en ny lever annars dör han. På ett tåg sitter en kille från ett av Teresa Lebouchers många barnhem som tror att han är på väg mot ett bättre liv. 

Amanda och de andra lägger märket till händelser som inte verkar stämma på hotellet de bor på medans de är i Dhaka och bestämmer sig för att undersöka saken. Detta drar in dem i ett ännu farligare äventyr med inte bara deras egna utan även andras liv på spel. 

Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!




Mina åsikter om boken

Som du kanske märker är det här bok nummer två på boken som jag skrev om förra gången. Jag kunde inte låta bli, jag var tvungen att lyssna på bok två med en gång, och jag blev verkligen inte besviken. Men jag måste säga det att jag tror de här två böckerna, speciellt den här, skulle passa bättre som 13+ än som 9-12. För den första boken var rå, den här är ännu råare. Den var rå på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle stöta på i en barnbok. Hur de beskrev hur kropparna bara låg där i ordnade rader, hållna vid liv på artificiell väg ifall någon behövde deras kroppsdelar var verkligen obehagligt. När de kom in på kroppen med elchockar mådde jag nästan illa och jag har inte speciellt svag mage.

Historien hade ett bra flyt, jag är bara förvånad att de tar upp något som faktiskt händer idag. Oftast är deckare/spänningsböcker riktade till barn inte så verklighetsförankrad. En diamant är stulen eller det har varit ett inbrott på ett museum som bara de här barnen är smarta nog att lösa. Till skillnad från när det bara är den där tanten som kan lösa fallet (Miss Marple). Men organhandel och kidnappning för att ta deras organ, det är sånt som faktiskt händer i vår värld idag. jag vet inte om jag ska vara imponerad eller förfärad...

Jag har inte så mycket att säga om karaktärerna, det är samma huvudkaraktärer som i förra boken förutom Angela och Anwar, och Anwar låg mest förlamad med panik i hela boken. Angela däremot är det inte många rätt på. Vilket i och försäg inte från början är hennes fel men när slutar det vara uppfostrans ansvar och börjar bli ens egen? När är det dags att börja ta eget ansvar för sin egen person? Samtidigt om man bara är omgiven med människor som tänker på ett sätt, hur ska man kunna få andra perspektiv på livet? 

Den här boken precis som den andra diskuterar människans värde. I förra boken var det individen mot massan. I den här boken var det rika mot fattiga. Är ett fattigt gatubarn i Asien lika mycket värd som en från Englands överklass som lever i överflöd? Jag vet vad jag tycker men det är inte alla som tycker som jag, speciellt inte den rika överklassen.



Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , ,

9-12 år: Ett annat jag

Ett annat jag av Carin Gerhardsen & Petter Lidbeck

Triggervarning: Terrorattentat, bombattentat, mord, mordförsök, 
religiös fanatism, människors värde, fattigdom.


En kort introduktion till boken

Amandas adoptivföräldrar dog i en trafikolycka och det var bara ren tur att Amanda inte också satt i bilen. Hon bor nu med sin moster Bim. 3 Månader efter olyckan sitter Amanda med sin bästa vän Malin och Malins vän Rasmus på en McDonalds inne i centrala Stockholm. Det sätter sig en man vid bordet bredvid dem men reser sig och går ganska snart men glömmer sin portfölj. Malin märkte det och sprang efter mannen för att lämna tillbaka den till honom men innan hon hittar honom gick bomben av.

Detta är starten på ett läskigt och spännande äventyr men lönnmördare, galna forskare, vänskap, familj, en bilresa genom Europa och helt vanliga människor som bara försöker leva.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!




Mina åsikter om boken

Jag tyckte den här boken var förvånansvärt bra, jag förväntade mig verkligen inte det. Här är en bok skriven av dels en vuxen deckarförfattare (och jag avskyr deckare) och dels av en barnboksförfattare som nästan uteslutande skriver vad jag tycker är jättelöjligt. Men vilken bra kombo de blev tillsammans. 

Handlingen för boken; att en helt störd och snuskigt rik vetenskapskvinna, utan någon som helst känsla för individens värde, skulle ha genomfört genetiska experiment på barnhemsbarn och med hjälp av en religiöst fanatisk yrkesmördare komma undan med det vill jag säga är liiiite orealistiskt, men mycket underhållande. Jag var fast i boken, kanske inte från första sidan för prologen var inte jätteintressant, men från kapitel 2. Det var verkligen en intressant spänningsroman som jag hade svårt att släppa. Och det säger något när det kommer från mig för jag brukar inte tycka den genren är speciellt intressant. 

Karaktärerna kändes för mig väldigt verkliga och bra uttänkta. Amanda och Rasmus är verkligen truliga tonåringar med Amandas djupa sorg och Rasmus uppmärksamhetssökande störande (även om man inte får se så mycket av det i boken). jag tycker även om deras utveckling, hur de går från att inte tycka så mycket om varandra... Amanda tycker i alla fall inte om Rasmus, men man får inte se någon gång att Rasmus inte skulle tycka om Amanda. Till att bli bra vänner som litar på varandra.

Rasmus verkar vara en ganska underbar kille vid 13 års ålder. Visst han har det där "störiga"  beteendet många unga killar har när de söker uppmärksamhet i början av boken men efter Malins död ser man det inte igen. Hans försök att skydda Amanda i början och från synen av hennes väns sprängda kropp visar på en karaktär som kommer upp flera gånger genom bokens gång. Det var den här killen Malin såg innan ens Amanda misstänkte att han fans.

Amanda är faktiskt den karaktären av de "goda" jag bryr mig minst om. Hon går igenom väldigt hemska saker men hon beter sig bara som en trulig tonårig och bryr sig inte speciellt mycket om människorna i sin närhet. Hon är väldigt "JAG" driven och det är helt enkelt inte mina sorts människor

Angelo är bara fascinerande tragisk. Den superkompetenta lönnmördaren som är helt övertygad att han har gud på sin sina och som älskar djur. Det känns som att de la till den där sista grejen om att han älskar djur bara för att ge honom en konflikt i hans personlighet. Han har inga problem att mörda oskyldiga barn för "mänsklighetens bästa" men skadar inte ett djur i onödan, men det är okey om det är för att hjälpa honom med sitt uppdrag. Hans urartande genom boken kändes lite krystat. Hur han i början är den här superkompetenta lönnmördaren som lyckas att mörda någon genom att ge en dödlig dos av nikotin i Red Bull när han inte ens är i samma rum men han misslyckas att dränka en liten tjej i Venedig och tillslut slänger sig över kanten på en klippa i sitt försök att få Amanda och resten med sig? Det känns lite som att ta den lätta vägen ut med det slutet. Men de hittar aldrig kroppen så vem vet om han kommer tillbaka, de nämner i boken att folk överlevt fallet ner i havet.

Sammanfattningsvis är det här en väldigt och spännande bok som är värd och läsa. Den har mycket man kan prata om och inte bara det lilla jag har tagit upp. Helt klart läsvärd.



Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna



Taggat med: 

, ,

15+ Children of blood and bone - Solstenen

Children of blood and bone - Solstenen av Tomi Adeyemi

Triggervarning: mord, folkmord, massdöd, tortyr, blod, mordbrand, slaveri, ärr, förtryck, maktmissbruk, psykologisk misshandel, fysisk misshandel, hjärntvätt


En kort introduktion till boken

När Zéile var liten försvann magin och hennes mamma mördades tillsammans med alla andra maji på order av monarkin, för de hade magi. Sen dess har Zéile och alla andra diviner om hon (de med potential för magi) levt i förtryck, de har öknamnet maskar. 

Flera år senare, efter ett decennium av förtryck, blir Zéile inslängd i ett dödligt äventyr med sin bror och den förrymda prinsessan Amari för att bringa tillbaka magi till landet och störta kungen. Men Amaris bror prins Inan och hela Orïshas arméer försöker stoppa dem i deras uppdrag från gudinnan. Blod, död och sorg följer deras väg, kommer de klara deras uppgift mot alla odds?  Det här är första boken i en tänkt trilogi om Orïshas öde.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!






Mina åsikter om boken

Jag tyckte den här boken var väldigt, väldigt! bra. Det tog mig tyvärr lite tid att komma in i boken men det är bara mitt eget fel. Jag är tyvärr helt skolad i västerländsk fantasy och var helt ärligt väldigt förvirrad i början av boken. Det hjälpte nog inte heller att jag lyssnade på den på Legimus och inte fick någon visuell hjälp. Jag var helt enkelt inte van vid hur de uttrycker sig. Gudasystemet och bönerna var också helt nytt för mig. (Ja jag vet hur rasistisk jag låter, jag uppmärksammar det och arbetar på det). Men så fort man vant sig lite vid boken är den sååå bra. Jag hade svårt att lägga den här boken ifrån mig, världsuppbyggnaden är genomtänkt och magisystemet så bra förklarat från första början och lämnar ingen behov till förvirring. Karaktärerna är så väldigt äkta och deras karaktärsutveckling under bokens gång är så organisk. 

Det känns som att Tzain är den ända som inte har utvecklats av de fyra huvudkaraktärerna. Hans mål i början av boken var att skydda sin familj och det är det i slutet av boken också. Han verkligen älskar sin syster men han kan inte förstå valen hon gör och kan ibland vara lite hypokritisk mot henne. Det är tydligen en sak för honom att falla för Amari men att hans syster faller för Amaris bror är tydligen en helt annan sak?

Amaris resa är helt klart längst, från att gå från en rädd flicka till en modig och beskyddande krigare är så tillfredsställande att se. Till skillnad från sin bror har hon ett öppet sinne och är villig att förändras och inse att hon inte har svaren på allt. Sorgen efter hennes vän är genomgående för hennes karaktär och man känner den med henne i genom hela boken. Hon går från att knappt våga röra sig när det händer obehagliga saker, till att ta upp kampen mot "the big bad" i hennes liv och kommer ut triumferande men fortfarande inte fått en för högtravande bild av sig själv. 

Hennes bror Inan är bara så tragisk. Han är en av de "onda" karaktärerna men han har egentligen inte ett ont ben i kroppen. Han försöker bara göra det han tror är det rätta för sitt rike och dess befolkning och få sin pappas godkännande. Inan försöker bara gör det som är rätt, det är inte hans fel att han har blivit indoktrinerad av en galen fader att tro att folkmord är det enda rätta sättet. Men han var så nära, såå nära, att inse att hans far inte är rätt i huvudet men tyvärr. Jag blir ledsen av att bara tänka på honom. Slutstriden gör inte saken bättre. Jag hoppas verkligen att han överlevde.

Zéile, Zéile, Zéile. Den rädda lilla flickan med den största sorgen i hela riket med en ännu större ilska. Amari och Zéile är egentligen inte så olika, de är rädda små tjejer som haft hemska liv. Det bara visar sig på olika sätt. När Amari kröp ihop för hon inte fick något stöd från sina närmaste sträckte Zéile på sig för hon hade en familj som älskade henne även om resten av samhället såg ner på henne. Även om rädslan och sorgen var stor var hennes ilska mer påtaglig och gjorde henne villig att slåss, inte bara för sig själv och sin familj men för hela sitt folk. Igenom hela boken får man höra att Zéile gör misstag och korkade saker. Men jag kan inte se det, visst hon tar beslut som andra kanske inte håller med om men det gör dem till misstag eller dumt. Hon är bara så väldigt känslostyrd, men hon gör det hon tror är det rätta, här kan man dra en appellera till Inan. Men jag blir bara så trött på att höra hur männen i hennes liv, speciellt hennes bror, trackar ner på henne för hon har andra prioriteringar och andra åsikter än vad han har.

Den här boken är nog ännu mer aktuell idag än vad den var när den kom ut. Tomi Adeyemi som bor i USA skrev den här boken som samhällskritik för hur det är  för svarta i USA idag. För det förtrycket mot hela den färgade befolkningen och polisvåldet som sker utan någon konsekvens. I blogginläggets skrivande stund pågår den stora "black life maters" protesten. Även om det är en fantasybok men påhittat land och folk med magi så är förtrycket inte speciellt påhittat. Människor dör. Män, kvinnor och barn dör på grund av övervåld från polisen och ingenting händer. 


Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , ,

Äldre inlägg