Den mörkaste delen av skogen av Holly Black

Triggervarning: fester, alkohol, magiska varelser, magiska åkommor, död,
skadlig gruppmentalitet, 
element av skräck  


En kort introduktion till boken.

Hazel och Ben bor i Fairfold. De flesta andra turistorter i USA har ganska oskyldiga turistattraktioner, som gigantiska bollar av gummiband, gigantiska höbalar eller Mount Rushmore. Fairfold har Älvor, och de har pojken med horn i glaskistan. 

Han har legat där i kistan så länge någon kan minnas. Både Hazel och Ben är kära i honom, de har varit det sen de var små. De har båda drömt om att vara den som lyckats väcka honom. En dag är kistan sönderslagen och pojken med hornen är borta. Hazel och Ben bestämmer sig för att hitta honom.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!




Mina åsikter om boken.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken men den kräver sin läsare. Black hoppar mycket i sitt berättande, ena stunden är vi i nutid och nästa är vi i Hazels och Bens barndom och sen vips är vi tillbaka till nutid. Boken är även ur flera olika personers perspektiv så den är ganska avancerad och kräver en lite vanare läsare som klarar hålla mycket av historien i huvudet. Jag lyssnade på boken på Legimus så det gjorde nog att hoppen blev lite värre än om jag hade läst den fysiska boken.

Black har även en väldigt rått och avskavt sätt att skriva, det är inget tillfluffat och konstgjort för att det ska passa massorna. Tonåringar festar och dricker alkohol utan att det är någon predikan som de flesta ungdomsböcker brukar ha. De hånglar, skolkar och beter sig som de flesta ungdomar gör och det är ingen som kommer och säger hur fel det är. Jag älskar också att Hazel får gå runt och vara "hjärtekrossare" och flörta runt utan att bli kallad massa skällsord. OCH det är ingen stor grej att Ben är homosexuell!!! så som det ska vara men aldrig är i böcker och filmer. Han är inte "The token gay guy". Han är en karaktär som bara råkar vara gay och det är inget mer med det.

Ben och Hazels barndom verkar från början helt magik på ett helt väldigt ordinärt vis. De fick springa runt i skogen och vara barn. Leka och ha äventyr och låta fantasin flöda. Det påminner mig mycket om den grafiska romanserien Hilda av Luke Pearson. De har samma grundhistoria av barn som springer fritt runt i skogen med massa varelser, även om det slutar i helt olika karaktärer och händelser. Senare i boken får man ju reda på att det inte alls var så bra som Hazel försöker få alla att tro, även sig själv. 

Hazel är awesome och jag älskar att Black låter henne vara awesome. En liten tjej utsätts för en nära döden upplevelse och bestämmer sig för att försöka skydda alla andra från att gå igenom samma sak. Så självklart hon blir riddare och går ut i skogen för att jaga monster tillsammans med sin storebror som har en magisk gåva i form av musik. Det är ju självklar eller hur?...  Om det inte framgått tidigare älskar jag starka kvinnliga karaktärer som får lov att vara sig själva och att den manliga huvudkaraktären inte alltid måste vara den som är modig och stark. 

Den här boken en riktig skatt. Jag kan vara lite partisk för jag har sen tidigare läst och älskar böcker av Holly Black. Speciellt hennes bok Tithe, eller mörkrets tjänare som den heter på svenska, den måste jag läsa om nu. Jag hade känslan av det när jag gav mig in och lyssnade på den här boken. Hon är så bra på att skriva böcker med Älvor och den här boken är inget undantag. 

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!


/Johanna