De bleknande barnen i Riddling-skogen av Samuel J. Halpin


Triggervarning: ångest, panikångest, sorgarbete, förälders död (innan boken börjar), frånvarande förälder, hälsoproblem, mobbning, alkoholism, kidnappning.


En kort introduktion till boken.
I den här boken får du följa Poppy. När boken börjar är hon på väg för att hälsa på sin mormor i Suds. Poppy ska vara där ett litet tag under sommarlovet för hennes pappa är på cykelsemester i Kanada. Tyvärr blir pappan fördröjd på grund av sitt jobb och Poppy behöver stanna hos sin mormor längre än planerat.

Men i den lilla staden är är inte allt som det verkar. Ingen vet vem som äger tygfabriken som har gjort staden känd. Dessutom börjar visa barn blekna, först ögonen, sen håret och till sist försvinner de helt och ingen kan förklara varför.

Tillsammans med den ganska underliga killen Erasmus Tell blir Poppy indragen i att ta reda på vad det är som händer.

Boken har jämförts med Niel Gaiman, Roald Dahl och Ransom Riggs Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

Boken finns Både som e-bok på Biblio, inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!






Mina åsikter om boken.
Det här var en väldigt bra historia. Den är väldigt fantasifull, originell med en bra blandning mellan fantasy och skräck. Jag tyckte bara inte om den. Jag kan verkligen förstå att en läsare som uppskattar den här typen av berättelser skulle älska den här boken, speciellt om det är världen och världsuppbyggnaden som man tycker är viktigast i en berättelse. Världsuppbyggnaden i den här boken är betydligt djupare än vad man tror i bokens början. För mig är det karaktärerna som är det viktiga och tycker jag inte om karaktärernas personligheter tycker jag oftast inte om boken.

Poppy som är karaktären som man får följa har det verkligen inte lätt. Redan från första sidan får vi reda på att hon har ganska allvarlig ångest och paniksyndrom efter hennes mamma död några månader tidigare, och det hjälper inte att hon inte har något stöd alls från sin pappa. på det blir hon inkastad in i ett nytt sammanhang där hon får klara sig helt själv. Det är inte så att jag tycker dåligt om henne, jag fastnade bara inte för henne.

Poppys pappa tycker jag verkligen illa om. Visst han sörjer sin döda fru men någon måtta får det väl vara, man slutar inte vara förälder och ha ansvar för sina barn bara för att man tycker att det är jobbigt. Det är verkligen inte okey. han är inte ens menad att vara en "dålig" karaktär.

Min favorit av karaktärerna är helt klart mormodern. Hon är rak och helt och hållet sig själv. Men det bästa med henne är att hon försöker vara där och hjälpa människorna i hennes omgivning. Hon är inte bara den enda som är där för Poppy, utan försöker också ställa upp för Erasmus, Marley och till och med Poppys pappa. Det är bra att Mormor är med i den är berättelsen för att väga upp på de andra mindre bra vuxna i den här boken.

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna