Ett bättre jag av Carin Gerhardsen & Petter Lidbeck

Triggervarning: Flygproblem, mord, mordförsök, organhandel, 
sjukhus, operationer, sjukdom, cancer


En kort introduktion till boken

Amandas, Juanita, Bim och Rasmus har varit på semester i Thailand och på planet hem går ena motorn sönder så de måste nödlanda i Dhaka, Bangladesh huvudstad. Samtidigt flygs en väldigt sjuk kille dit från England som är i behov av en ny lever annars dör han. På ett tåg sitter en kille från ett av Teresa Lebouchers många barnhem som tror att han är på väg mot ett bättre liv. 

Amanda och de andra lägger märket till händelser som inte verkar stämma på hotellet de bor på medans de är i Dhaka och bestämmer sig för att undersöka saken. Detta drar in dem i ett ännu farligare äventyr med inte bara deras egna utan även andras liv på spel. 

Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!




Mina åsikter om boken

Som du kanske märker är det här bok nummer två på boken som jag skrev om förra gången. Jag kunde inte låta bli, jag var tvungen att lyssna på bok två med en gång, och jag blev verkligen inte besviken. Men jag måste säga det att jag tror de här två böckerna, speciellt den här, skulle passa bättre som 13+ än som 9-12. För den första boken var rå, den här är ännu råare. Den var rå på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle stöta på i en barnbok. Hur de beskrev hur kropparna bara låg där i ordnade rader, hållna vid liv på artificiell väg ifall någon behövde deras kroppsdelar var verkligen obehagligt. När de kom in på kroppen med elchockar mådde jag nästan illa och jag har inte speciellt svag mage.

Historien hade ett bra flyt, jag är bara förvånad att de tar upp något som faktiskt händer idag. Oftast är deckare/spänningsböcker riktade till barn inte så verklighetsförankrad. En diamant är stulen eller det har varit ett inbrott på ett museum som bara de här barnen är smarta nog att lösa. Till skillnad från när det bara är den där tanten som kan lösa fallet (Miss Marple). Men organhandel och kidnappning för att ta deras organ, det är sånt som faktiskt händer i vår värld idag. jag vet inte om jag ska vara imponerad eller förfärad...

Jag har inte så mycket att säga om karaktärerna, det är samma huvudkaraktärer som i förra boken förutom Angela och Anwar, och Anwar låg mest förlamad med panik i hela boken. Angela däremot är det inte många rätt på. Vilket i och försäg inte från början är hennes fel men när slutar det vara uppfostrans ansvar och börjar bli ens egen? När är det dags att börja ta eget ansvar för sin egen person? Samtidigt om man bara är omgiven med människor som tänker på ett sätt, hur ska man kunna få andra perspektiv på livet? 

Den här boken precis som den andra diskuterar människans värde. I förra boken var det individen mot massan. I den här boken var det rika mot fattiga. Är ett fattigt gatubarn i Asien lika mycket värd som en från Englands överklass som lever i överflöd? Jag vet vad jag tycker men det är inte alla som tycker som jag, speciellt inte den rika överklassen.



Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna