9-12 år: Dockskelettet


Dockskelettet av Holly Black


Triggervarningar: dåliga föräldrar, maktmissbruk, emotionell och psykologisk misshandel, maktlöshet, 
sorg, mobbing, spöken, stöld, inbrott, båtolycka,


En kort introduktion till boken

Zach, Poppy och Alice umgår alltid efter skolan. De har hittat på en hel värld tillsammans som de iscensätter med hjälp av dockor. De har hela samlingar med dockor som är olika karaktärer som de använder sig av för att bygga ut världen de har skapat. Hemma hos Poppy finns Drottningen som härskar ifrån sin glastron och att gå emot hennes önskningar är lika med dödsstraff. Drottningen är egentligen är inlåst i ett glasskåp i Poppys vardagsrum är en gammaldags porslinsdocka där håret är riktigt människohår från en flicka, porslinet är gjort av flickans ben. Om hon någonsin kommer ut skåpet kommer hon komma efter dem.

En dag när när Zach kommer hem från skolan och försöker hitta sin väska med äventyrsfigurerna är de helt borta. Zachs pappa har bestämt att Zach är för stor "för att hålla på med sånt strunt" och har slängt dem. Zach blir helt förkrossad och kan inte hantera sorgen av att allt är förstört så han försöker ta avstånd från Poppy och Alice. 

Speciellt Poppy accepterar inte det här och det slutar med att de tre vännerna ger sig ut på ett äventyr för att återlämna drottningen som inte är helt och hållet lyckat.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!



Mina åsikter om boken.

För inte så länge sedan skrev jag om en annan Holly Black bok och hur mycket jag tycker om den och henne som författare. Den här boken däremot tyckte jag inte alls om. Mest för att jag inte köpte skräckbiten av boken, om Drottningen och hennes spöke.

Det finns en begrepp på engelska som är: The suspension of disbelief. Det betyder i stort sätt att man som läsare eller tittare måste "köpa" eller acceptera saker som händer i en bok eller film för att följa med i historien. Jag kan köpa rätt mycket, i en magisk värld finns det magi och magiska varelser. I en film om superhjältar finns det karaktärer som är jättestarka och som kan flyga. Jag kan till och med köpa att det finns spöken i en magisk värld om de är en grej där. Men jag kan inte köpa att det skulle finnas spöken i vår värld, och så fort det är en bok eller film som ska utspela sig i vår "riktiga" värld som har spöken och/eller monster i sig funkar det bara inte, jag kan inte köpa det. Vilket tyvärr gör skräckgenren ganska tråkig för mig. 

Karaktärerna i boken tycker jag inte heller är jätteinspirerande. Zach, som är karaktären man får följa, är stundtals ett undantag. Hans sorg är väldigt påtaglig efter faderns emotionella och psykologiska misshandel. Jag kände Zachs sorg ända in i benen. Hans försök till avstånd till hans vänner för att han inte kan hantera sorgen än känns så äkta. Hans tankar om hur han trodde äventyr var till skillnad från hur det var på riktigt är också underhållande. Poppy och Alice är bara där som bi karaktärer och de får aldrig riktigt något som gör dem intressanta. 

Historierna Zach, Poppy och Alice "leker fram" med sina dockor och figurer påminner mig väldigt mycket om rollspel, de använder bara fysisk figurer istället för penna, papper och tärningar. Eller ännu mer som något sorts figurspel. När Lady Jaye beskrevs kunde jag inte låta bli att skratta för det lät som en kombination av mina och en annans spelares karaktärer i mitt senaste rollspelsäventyr. Min karaktär Thea (kort för bland annat Theadora) blev utslängd ur sin adelsfamilj av anledningar och blev piratkapten med en väldigt avslappnad attityd som bara vill ha roligt. Den andra spelarens karaktär Sep är en tjuv som växte upp på gatorna i hamnkvarteren och han har väldigt "klibbiga" fingrar. Att pappan tycker att Zach och hans vänners hobby är barnslig är för mig helt galet. Det är också ett väldigt bra sätt för föräldrar att göra så att ens barn aldrig kommer lite på en igen. Pappan har genom den här handlingen garanterat att hans och Zachs relation aldrig kommer att bli bra igen. Mammans beteende är nästan ännu värre för det är någon Zach ska kunna lite på men hon är mer intresserad av att ha pappan tillbaka än hennes sons välmående. BLÄ säger jag bara!

På tal om fadern. Om någon av era föräldrar någonsin gör något som den här pappan är det VERKLIGEN INTE OKEY! Det tåls att säga igen DET ÄR INTE OKEY. Det här är misshandel och maktmissbruk och om det händer dig eller någon du känner prata med en annan vuxen. Om inte någon i din familj lyssnar så prata med en lärare, sjuksköterskan på skolan, tränare på sporten du tränar eller någon annan vuxen i din omgivning som du litar på. Du kan också ringa BRIS (Barnens Rätt I Samhället) på telefon 116 111, det går även att chatta med dem om du inte känner för att använda din röst. Telefonen är öppen 9-12 och 14-21 måndag-fredag. Lördag - söndag är öppettiderna 14-21. Det är gratis och anonymt för alla under 18 år.

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , , ,

6-100 år: Det blåser på månen.


Det blåser på månen Av Eric Linklater


En kort introduktion till boken

När det blåser på månen, måste du tänka dig noga för vad du gör, för det kan hända att en ond vind blåser in i hjärtat på dig just när du gör nåt som inte är helt ok och då kanske du kommer att uppföra dig illa under en lång tid, som att du liksom inte kan sluta vara dum.

 Just det råkar hända systrarna Dina och Dorinda, som den här boken handlar om, en sen kväll när deras pappa ska åka på en lång resa och det är extra viktigt att de sköter sig, för deras mamma är orolig och blir lätt stressad. Men istället för att vara duktiga och skötsamma, så bestämmer sig de här två systrarna för att vara riktigt olydiga. De gör kaos helt enkelt.  Och hamnar i massa äventyr. Tex lär de känna en riktig häxa och en puma , blir förvandlade till kängurur, råkar bli inlåsta i en djurpark, löser lite mysterium och genomför en räddningsaktion.

En klassisk och ovanlig äventyrsbok om två modiga systrar med stora hjärtan.

 

Var finns boken att få tag på:

Boken finns att låna på biblioteket och finns även på Legimus

 


 


Mina åsikter om boken:

Jag har läst den här boken väldigt många gånger eftersom jag tycker att den är så rolig. De saker som händer Dina och Dorinda är knäppa och konstiga men ändå lätta att leva sig in i. De bestämmer sig för att vara olydiga och onda, men speciellt onda tycker jag inte att de är, det är mer världen runt omkring som är ond. 

Men det är en gammal bok skriven för länge sen (1944) och det märks såklart. Det finns en hel del grejer och ord som är omoderna och konstiga. Jag älskar tex när Dina och Dorinda  börjar äta för mycket bara för att reta sin mamma och att de blir tjocka som bollar så att de måste rullas till doktorn, även om just den grejen när jag tänker efter är så väldigt underlig och på flera sätt hemsk. Men det är liksom inte hemskt i boken för de rullar bara vidare på nya äventyr. 

När jag skulle lägga upp det här boktipset på bloggen funderade jag på om det ens är en ok grej i en bok för barn egentligen och jag antar att det är ett exempel på en sån sak som inte skulle skrivits nuförtiden. Till slut kom jag fram till typ att det är en bok byggd på fantasi och att jag tycker att det är kul och funkar och att jag tror att andra skulle kunna tycka det också. Den skulle passa superbra som animerad film?! Hm, någon borde tipsa Miyazaki (som har gjort filmer som Totoro och det levande slottet) om den här boken. Det kanske är därför jag gillar den så mycket. Jag har gjort min egen animation i huvudet liksom.

Men jag kan absolut ha missat nåt eller tänkt fel angående vad som är ok eller inte i en bok och skulle gärna diskutera det med någon annan som har läst den. Tex var det svårt för mig att sätta ut triggervarningar för den är så knasig att jag inte kan hålla reda på vad som skulle kunna trigga nån. 

Skriv gärna vad ni tycker!! 


// Joanna utan h 

 

 

 

 

13+ Om jag var din tjej

Om jag var din tjej av Meredith Russo

Triggervaring: självmordsförsök, homofobi, transfobi, mobbning, drogbruk, våld, misshandel


En kort introduktion till boken

Boken börjar med att Amanda sitter på en buss från en liten stad i södra USA till en annan liten stad i södra USA. Hon ska bo där hos sin pappa det sist året i High School innan hon sen ska flytta någon annan stans för att gå på college. 

Amanda är där för att gå ut skolan och ta examen, inte för att skaffa vänner eller för ett bli kär, för hon har en hemlighet som absolut inte får komma ut för då kan hennes liv vara i fara. Men livet kommer i mellan och det blir inte alltid som man tänkt sig och Amanda måste väga mellan att vara ärlig mot sina vänner och på sin egen säkerhet och svaret är inte alltid så glasklart som man skulle vilja.


Boken finns både som e-bok på Biblio, inläst på Legimus
och självklart att låna på biblioteket!





Mina åsikter om boken.

Det här är en av mina favoritböcker som jag har läst i vuxen ålder och jag tycker den är jättefin. Det är den första ungdomsboken som har en transtjej i huvudrollen och som är skriven av en transkvinna och boken är baserad på Russos liv.  

När boken börjar har Amanda redan gått igenom all sin könsbekräftande behandling och det är inte det boken handlar om utan den handlar om vad som händer efteråt. När man äntligen ser ut på utsidan som man känner sig på insidan. Men sen då? 

Man får i återblickar reda på lite av det som har hänt för att få förståelse för vem Amanda är idag och varför hon tar beslutet att flytta från sin stöttande mamma till sin pappa som hon inte har haft kontakt med på flera år och som inte har accepterat att han har en dotter och inte en son. Eller ja, han hade problem redan tidigare när han trodde att hans son var homosexuell. 

Första gången jag läste den här boken tyckte jag riktigt illa om pappan. Tyvärr händer det alldeles för ofta att föräldrar inte kan acceptera att deras barn är egna personer och den personen kanske inte stämmer in i bilden de bilder de har av sina barn och den här pappan är inte bättre i början. Men ju längre in i boken man kommer märker man hur mycket han försöker och hur han utvecklas som person och förälder. Man får också veta varför han hade så svårt med Amandas utveckling, även om hans beteende inte är okey så får man en förklaring och förståelse varför han gjorde som han gjorde. Alla föräldrar vill bara att ens barn ska vara trygga och vara i säkerhet men det är du inte alltid om man är homosexuell i södra USA, speciellt inte om det är en kulle som är homosexuell. och som transsexuell är du inte säker någonstans speciellt inte i den amerikanska södern. Men tillslut är han accepterande och stöttar sin dotter. Det är de finaste bitarna av boken, de små snuttarna av interagerande mellan pappan och Amanda när man får så pappan acceptera sin dotter mer och mer. När jag har läst om boken, vilket jag kanske har gjort flera gånger, så har jag en annan förförståelse för pappans beteende och är inte förblindad av min egen avsky mot hans beteende och kan se anledningarna bakom dem. 

Det stora temat i den här boken för mig när jag läser den utöver transtemat är vågspelet att vara ärlig mot sina vänner kontra att vara i säkerhet. Amanda kan bokstavligen bli dödad om det kommer ut att hon är trans. Hur många transpersoner som helst blir dödade i dag på riktigt bara för att de råkar vara trans. Dessutom har Amanda råkat illa ut innan. I bokens början har hon fortfarande en blåtira efter den senaste gången det hände. Hon flyttar till en förälder hon inte längre kände för hon är inte säker i staden hon bodde. Hon hade inte heller några planer på att skaffa vänner utan hennes mål var bara att ta examen så hon kunde flytta norrut. Men livet hände och hon fick vänner, till och med ett kärleksintresse men hur mycket ska hon berätta? Och har hennes vänner rätt att få reda på det? Enligt mig är det absolut viktigaste att Amanda är i säkerhet. Det spelar ingen roll hur upprörda hennes så kallade vänner skulle bli över att de inte var anförtrodda. Man har inte rätt att vet någonting om någon annan. Man kan inte kräva att folk berättar saker för sig. Och om du tycker att det är viktigare att en av dina vänner anförtror sig åt dig än att de är i säkerhet behöver du nog ta dig en funderare på om du är en vidare bra vän eller inte...

Något som är viktigt att tänka på när man har läst den här boken och som författaren tar upp i efterordet är att den här boken inte är facit. Den här berättelsen är inte en universal upplevelse för transpersoner.  Det är till och med en väldigt ovanlig upplevelser för transpersoner i USA. Hennes könsbekräftande behandling gick mycket snabbare och var mycket enklare i den här berättelsen än vad det brukar vara. Amanda fick även möjligheten till flera operationer som hennes föräldrar aldrig skulle haft råd med i det rådande läget i USA idag. Även i Sverige idag tar det år, många år, innan den sista behandlingen är över och även om man har "turen" att vara tonåring när den börjar är man inte det när det äntligen är färdigt. Även om man bortser från den väldigt snabba behandlingen som Amanda fick så är det mycket annat med henne som inte heller är universellt. Alla transtjejer är inte feminina innan behandlingen och alla transkillar är inte "pojkflickor" när de växer upp. Människor är inte svart och vita, det ena eller det andra. 

Den här boken är en jättebra bok att ha som diskussionsbok i gymnasiet eller som bokcirkelbok för det finns mycket värt att prata om i boken.

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , ,

13+ Den mörkaste delen av skogen


Den mörkaste delen av skogen av Holly Black

Triggervarning: fester, alkohol, magiska varelser, magiska åkommor, död,
skadlig gruppmentalitet, 
element av skräck  


En kort introduktion till boken.

Hazel och Ben bor i Fairfold. De flesta andra turistorter i USA har ganska oskyldiga turistattraktioner, som gigantiska bollar av gummiband, gigantiska höbalar eller Mount Rushmore. Fairfold har Älvor, och de har pojken med horn i glaskistan. 

Han har legat där i kistan så länge någon kan minnas. Både Hazel och Ben är kära i honom, de har varit det sen de var små. De har båda drömt om att vara den som lyckats väcka honom. En dag är kistan sönderslagen och pojken med hornen är borta. Hazel och Ben bestämmer sig för att hitta honom.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!




Mina åsikter om boken.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken men den kräver sin läsare. Black hoppar mycket i sitt berättande, ena stunden är vi i nutid och nästa är vi i Hazels och Bens barndom och sen vips är vi tillbaka till nutid. Boken är även ur flera olika personers perspektiv så den är ganska avancerad och kräver en lite vanare läsare som klarar hålla mycket av historien i huvudet. Jag lyssnade på boken på Legimus så det gjorde nog att hoppen blev lite värre än om jag hade läst den fysiska boken.

Black har även en väldigt rått och avskavt sätt att skriva, det är inget tillfluffat och konstgjort för att det ska passa massorna. Tonåringar festar och dricker alkohol utan att det är någon predikan som de flesta ungdomsböcker brukar ha. De hånglar, skolkar och beter sig som de flesta ungdomar gör och det är ingen som kommer och säger hur fel det är. Jag älskar också att Hazel får gå runt och vara "hjärtekrossare" och flörta runt utan att bli kallad massa skällsord. OCH det är ingen stor grej att Ben är homosexuell!!! så som det ska vara men aldrig är i böcker och filmer. Han är inte "The token gay guy". Han är en karaktär som bara råkar vara gay och det är inget mer med det.

Ben och Hazels barndom verkar från början helt magik på ett helt väldigt ordinärt vis. De fick springa runt i skogen och vara barn. Leka och ha äventyr och låta fantasin flöda. Det påminner mig mycket om den grafiska romanserien Hilda av Luke Pearson. De har samma grundhistoria av barn som springer fritt runt i skogen med massa varelser, även om det slutar i helt olika karaktärer och händelser. Senare i boken får man ju reda på att det inte alls var så bra som Hazel försöker få alla att tro, även sig själv. 

Hazel är awesome och jag älskar att Black låter henne vara awesome. En liten tjej utsätts för en nära döden upplevelse och bestämmer sig för att försöka skydda alla andra från att gå igenom samma sak. Så självklart hon blir riddare och går ut i skogen för att jaga monster tillsammans med sin storebror som har en magisk gåva i form av musik. Det är ju självklar eller hur?...  Om det inte framgått tidigare älskar jag starka kvinnliga karaktärer som får lov att vara sig själva och att den manliga huvudkaraktären inte alltid måste vara den som är modig och stark. 

Den här boken en riktig skatt. Jag kan vara lite partisk för jag har sen tidigare läst och älskar böcker av Holly Black. Speciellt hennes bok Tithe, eller mörkrets tjänare som den heter på svenska, den måste jag läsa om nu. Jag hade känslan av det när jag gav mig in och lyssnade på den här boken. Hon är så bra på att skriva böcker med Älvor och den här boken är inget undantag. 

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!


/Johanna

Taggat med: 

, , , ,

6-9 år: Ossians ovanliga nanny.

 


Ossians ovanliga nanny av Ylva Karlsson.

Triggervarning: förskräckliga föräldrar, stumhet, utanförskap


En kort introduktion till boken.

Den här boken handlar om Ossian, Ossians lillebror Samuel, och Petronella förstås. Samuel och Ossian är så olika ett par syskon kan vara. Ossian är tystlåten och försiktig medans Samuel är utåtriktad, nyfiken och hittar ofta på rackartyg. Ossians röst försvinner rätt ofta och då tar det lång tid innan den kommer tillbaka och den enda han kan prata med är Samuel.  

En kväll när hon behövs som mest kommer nannyn Petronella in i bilden och förändrar livet för de här två små pojkarna helt, hon kanske till och med är lite magisk?

Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!




Mina åsikter om boken.
Jag verkligen älskar den här boken. Den är så otroligt mysig och författaren har verkligen lyckats med att väva ihop magi och vardag till en helt magisk bok. 

Men allt är inte bra i den här boken, föräldrarna är helt rakt igenom hemska. De är anledningen till varför Petronella behövdes i den här familjen. De borde inte få vara föräldrar med tanke på att de är mer ute efter äran att vara föräldrar än faktiskt vara föräldrar. På pappret är de bra; båda jobbar och har bra inkomst, de bor i en stor fin lägenhet i storstaden och pojkarna går i skolan. Men de har haft 12 olika nannys och de bryr sig mer om sina jobb och att allt ser bra ut utåt än om sina barn och hur de mår. Bara det att de "flyttar" Ossians födelsedag bara för att pappan i sista stund inte kunde vara med på den riktiga dagen på grund av sitt jobb är helt sjukt. 

Till skillnad från föräldrarna ger Petronella 
trygghet till de här två pojkarna, som verkligen behöver den, och den är som balsam till själen. Hon hjälper Ossian ut ur sitt skal så att han vågar göra mer och prata med folk. Han tänker om sig själv som nya och gamla Ossian. Det är så fin att få se den här pojken utveckling. Men den precis som i verkliga livet är inte en rak väg utan det går upp och ner men Petronella finns där för honom när han behöver henne.

Men hon är inte bara trygghet, hon är äventyr också! Lejon som kommer ut ur tavlor, en picknickkorg som har omöjliga saker i sig, en sjöjungfru som är simlärare, feer på en båt och små män i ett antikvariat där allt inte är som det verkar vara. Detta är bara lite av de äventyr vi får uppleva tillsammans med Ossian, Samuel och Petronella.

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!


/Johanna

Äldre inlägg

Nyare inlägg