Dockskelettet av Holly Black


Triggervarningar: dåliga föräldrar, maktmissbruk, emotionell och psykologisk misshandel, maktlöshet, 
sorg, mobbing, spöken, stöld, inbrott, båtolycka,


En kort introduktion till boken

Zach, Poppy och Alice umgår alltid efter skolan. De har hittat på en hel värld tillsammans som de iscensätter med hjälp av dockor. De har hela samlingar med dockor som är olika karaktärer som de använder sig av för att bygga ut världen de har skapat. Hemma hos Poppy finns Drottningen som härskar ifrån sin glastron och att gå emot hennes önskningar är lika med dödsstraff. Drottningen är egentligen är inlåst i ett glasskåp i Poppys vardagsrum är en gammaldags porslinsdocka där håret är riktigt människohår från en flicka, porslinet är gjort av flickans ben. Om hon någonsin kommer ut skåpet kommer hon komma efter dem.

En dag när när Zach kommer hem från skolan och försöker hitta sin väska med äventyrsfigurerna är de helt borta. Zachs pappa har bestämt att Zach är för stor "för att hålla på med sånt strunt" och har slängt dem. Zach blir helt förkrossad och kan inte hantera sorgen av att allt är förstört så han försöker ta avstånd från Poppy och Alice. 

Speciellt Poppy accepterar inte det här och det slutar med att de tre vännerna ger sig ut på ett äventyr för att återlämna drottningen som inte är helt och hållet lyckat.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!



Mina åsikter om boken.

För inte så länge sedan skrev jag om en annan Holly Black bok och hur mycket jag tycker om den och henne som författare. Den här boken däremot tyckte jag inte alls om. Mest för att jag inte köpte skräckbiten av boken, om Drottningen och hennes spöke.

Det finns en begrepp på engelska som är: The suspension of disbelief. Det betyder i stort sätt att man som läsare eller tittare måste "köpa" eller acceptera saker som händer i en bok eller film för att följa med i historien. Jag kan köpa rätt mycket, i en magisk värld finns det magi och magiska varelser. I en film om superhjältar finns det karaktärer som är jättestarka och som kan flyga. Jag kan till och med köpa att det finns spöken i en magisk värld om de är en grej där. Men jag kan inte köpa att det skulle finnas spöken i vår värld, och så fort det är en bok eller film som ska utspela sig i vår "riktiga" värld som har spöken och/eller monster i sig funkar det bara inte, jag kan inte köpa det. Vilket tyvärr gör skräckgenren ganska tråkig för mig. 

Karaktärerna i boken tycker jag inte heller är jätteinspirerande. Zach, som är karaktären man får följa, är stundtals ett undantag. Hans sorg är väldigt påtaglig efter faderns emotionella och psykologiska misshandel. Jag kände Zachs sorg ända in i benen. Hans försök till avstånd till hans vänner för att han inte kan hantera sorgen än känns så äkta. Hans tankar om hur han trodde äventyr var till skillnad från hur det var på riktigt är också underhållande. Poppy och Alice är bara där som bi karaktärer och de får aldrig riktigt något som gör dem intressanta. 

Historierna Zach, Poppy och Alice "leker fram" med sina dockor och figurer påminner mig väldigt mycket om rollspel, de använder bara fysisk figurer istället för penna, papper och tärningar. Eller ännu mer som något sorts figurspel. När Lady Jaye beskrevs kunde jag inte låta bli att skratta för det lät som en kombination av mina och en annans spelares karaktärer i mitt senaste rollspelsäventyr. Min karaktär Thea (kort för bland annat Theadora) blev utslängd ur sin adelsfamilj av anledningar och blev piratkapten med en väldigt avslappnad attityd som bara vill ha roligt. Den andra spelarens karaktär Sep är en tjuv som växte upp på gatorna i hamnkvarteren och han har väldigt "klibbiga" fingrar. Att pappan tycker att Zach och hans vänners hobby är barnslig är för mig helt galet. Det är också ett väldigt bra sätt för föräldrar att göra så att ens barn aldrig kommer lite på en igen. Pappan har genom den här handlingen garanterat att hans och Zachs relation aldrig kommer att bli bra igen. Mammans beteende är nästan ännu värre för det är någon Zach ska kunna lite på men hon är mer intresserad av att ha pappan tillbaka än hennes sons välmående. BLÄ säger jag bara!

På tal om fadern. Om någon av era föräldrar någonsin gör något som den här pappan är det VERKLIGEN INTE OKEY! Det tåls att säga igen DET ÄR INTE OKEY. Det här är misshandel och maktmissbruk och om det händer dig eller någon du känner prata med en annan vuxen. Om inte någon i din familj lyssnar så prata med en lärare, sjuksköterskan på skolan, tränare på sporten du tränar eller någon annan vuxen i din omgivning som du litar på. Du kan också ringa BRIS (Barnens Rätt I Samhället) på telefon 116 111, det går även att chatta med dem om du inte känner för att använda din röst. Telefonen är öppen 9-12 och 14-21 måndag-fredag. Lördag - söndag är öppettiderna 14-21. Det är gratis och anonymt för alla under 18 år.

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna