Visar inlägg taggade med Fantasy

Tillbaka till bloggens startsida

15+: Askfödd

 


Askfödd av Sabaa Tahir

Triggervarning: våld, död, brand, hjärntvättning, psykologisk tortyr, våldtäktshot, 
våldtäktsförsök, tortyr, psykologisk tortyr, misshandel, slaveri, förtryck av folkgrupp


En kort introduktion till boken

Laia flyr när hennes familj mördas av en av krigarimperiets elitsoldater och hennes bror tas tillfånga och torteras i ett i krigarnas fängelser. Nu tänker hon offra allt för att försöka rädda sin bror och leta upp motståndsrörelsen för att få hjälp. 

Elias utbildas till att bli en fruktad mask i krigarimperiet krigsskola men förförs inte av makten maskerna har. Han står mellan valet att bli något han hatar eller bli sina vänners och imperiets fiende. 

Deras vägar möts och påverkar varandra på oväntade sätt, men hur kommer det sluta?


 Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!





Mina åsikter om boken


Jag är väldigt kluven när det kommer till den här boken. Under hela tiden jag läste den tyckte jag väldigt illa om den, men nu när jag läst ut den måste jag läsa nästa bok.

Den största anledningen till att jag inte tyckte om boken är antagligen bokens inläsare på Legimus. Jag måste skrivit det innan men när man lyssnar på en bok så är inläsaren extremt viktig och påverkar ens uppfattning av boken så mycket. Hen som läste in den här boken sänker texten enormt. Jag drog mig verkligen från att lyssna för jag visste att det skulle vara en dålig upplevelse, sen hjälpte det ju inte heller att boken var hemsk och väldigt rå. 

De två senaste böckerna jag skev om tog jag upp om hur råa jag tyckte att de var, men så fort jag läst färdigt dem så var det över. Den här boken stannar kvar på ett sätt jag inte varit med om innan. Jag låg vaken på kvällen och kunde inte somna för mitt huvud var fast i det Elias gick igenom i prövningarna och hur han var tvungna att döda sina egna vänner som han växt upp med för att rädda andra vänner. 

Jag inte kunde inte heller låta bli att jämföra den här boken med Children of blood and bone. De har fascinerande liknande skelett som historien är uppbyggd kring. Ett folk blir erövrat av ett annat folk. Det erövrade folket blir extremt dåligt behandlade och slutar ofta som slavar. En tonårstjej blir av händelse indragen i motståndsrörelsen för att rädda sin familj och sitt folk och då träffar en tonårspojke från erövrarna som inte är så ond som hon först tror. Tonårspojken har också minst en väldigt tvivelaktig (läs ond) förälder. Och nu när jag sitter och skriver det här slår det mig att det inte är helt olikt Avatar: The last airbender om man ser Katara som huvudrollen och inte Aang. Så att  det är kanske inte den mest originella skelettet jag någonsin har varit med om och jag kan ha knäckt koden för utgångspunkten på bra framgångsrika fantasyberättelser, varsågod.. 

Nä men skämt åsido Askfödd i sin helhet helt och hållet sin egna originella berättelse även om skelettet för historien inte är så banbrytande. 

Elias är den här bokens hjälte och då menar jag inte bara hur heroisk hans karaktär är i berättelsen utan hade det inte varit för honom hade jag inte läst ut boken. Han är verkligen fascinerande. Han har haft ett riktigt hemskt liv men har ändå lyckats hålla kvar i det han tyckt var rätt och vägrat bli som de andra i imperiet. Men med det sagt är han definitivt inte felfri utan får göra fel och vara mänsklig. Hur han försöker med all sin makt behålla sin vänskap med sin bästa vän Helene när hon helt köpt imperiets hjärntvättning när han själv verkligen inte ha gjort det, och verkar vara den enda som inte gjort det. 

Laia är en väldigt tragisk karaktär med en väldigt dålig självbild. Hon gör inget annat än klankar ner på sig själv och tycker att hon borde göra så mycket mer än vad hon skulle klara av. Hon har ett inre krig mellan vem hon tror hon är och vem hon tycker att hon borde vara eftersom vem hennes föräldrar var och detta gör att hon tvingar in sig själv in i situationer ingen skulle klara av men som hon intalar sig själv att alla utom hon skulle klara det. Laia skulle verkligen behöva sätta sig ner med en psykolog och få sig en verklighetscheck. 

Hon tar sig igenom de här extremt hemska händelserna, mer eller mindre intakt men ståendes på båda benen, bara för att hon tror att alla utom hon skulle klara det här mycket bättre. Det gör så att hennes syn på sig själv och hur dålig hon är blir bekräftad och ger henne ännu sämre självbild. Det hemskaste är att det är på grund av hennes dåliga självbild som hon överlever och lyckas rädda andra.

Så en kort sammanfattning. Det är inte den bästa boken jag läst men långt ifrån den sämsta. Den hade antagligen varit bättre om jag inte lyssnat på den på Legimus för inläsaren var mindre bra. Den är på sina håll väldigt psykologisk rå som stannade hos mig även efter jag la boken från mig. Om du tycker om ungdomsfantasy tycker jag den här boken är värd och läsa men håll dig borta från den på Legimus.


Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , ,

15+ Children of blood and bone - Solstenen

Children of blood and bone - Solstenen av Tomi Adeyemi

Triggervarning: mord, folkmord, massdöd, tortyr, blod, mordbrand, slaveri, ärr, förtryck, maktmissbruk, psykologisk misshandel, fysisk misshandel, hjärntvätt


En kort introduktion till boken

När Zéile var liten försvann magin och hennes mamma mördades tillsammans med alla andra maji på order av monarkin, för de hade magi. Sen dess har Zéile och alla andra diviner om hon (de med potential för magi) levt i förtryck, de har öknamnet maskar. 

Flera år senare, efter ett decennium av förtryck, blir Zéile inslängd i ett dödligt äventyr med sin bror och den förrymda prinsessan Amari för att bringa tillbaka magi till landet och störta kungen. Men Amaris bror prins Inan och hela Orïshas arméer försöker stoppa dem i deras uppdrag från gudinnan. Blod, död och sorg följer deras väg, kommer de klara deras uppgift mot alla odds?  Det här är första boken i en tänkt trilogi om Orïshas öde.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!






Mina åsikter om boken

Jag tyckte den här boken var väldigt, väldigt! bra. Det tog mig tyvärr lite tid att komma in i boken men det är bara mitt eget fel. Jag är tyvärr helt skolad i västerländsk fantasy och var helt ärligt väldigt förvirrad i början av boken. Det hjälpte nog inte heller att jag lyssnade på den på Legimus och inte fick någon visuell hjälp. Jag var helt enkelt inte van vid hur de uttrycker sig. Gudasystemet och bönerna var också helt nytt för mig. (Ja jag vet hur rasistisk jag låter, jag uppmärksammar det och arbetar på det). Men så fort man vant sig lite vid boken är den sååå bra. Jag hade svårt att lägga den här boken ifrån mig, världsuppbyggnaden är genomtänkt och magisystemet så bra förklarat från första början och lämnar ingen behov till förvirring. Karaktärerna är så väldigt äkta och deras karaktärsutveckling under bokens gång är så organisk. 

Det känns som att Tzain är den ända som inte har utvecklats av de fyra huvudkaraktärerna. Hans mål i början av boken var att skydda sin familj och det är det i slutet av boken också. Han verkligen älskar sin syster men han kan inte förstå valen hon gör och kan ibland vara lite hypokritisk mot henne. Det är tydligen en sak för honom att falla för Amari men att hans syster faller för Amaris bror är tydligen en helt annan sak?

Amaris resa är helt klart längst, från att gå från en rädd flicka till en modig och beskyddande krigare är så tillfredsställande att se. Till skillnad från sin bror har hon ett öppet sinne och är villig att förändras och inse att hon inte har svaren på allt. Sorgen efter hennes vän är genomgående för hennes karaktär och man känner den med henne i genom hela boken. Hon går från att knappt våga röra sig när det händer obehagliga saker, till att ta upp kampen mot "the big bad" i hennes liv och kommer ut triumferande men fortfarande inte fått en för högtravande bild av sig själv. 

Hennes bror Inan är bara så tragisk. Han är en av de "onda" karaktärerna men han har egentligen inte ett ont ben i kroppen. Han försöker bara göra det han tror är det rätta för sitt rike och dess befolkning och få sin pappas godkännande. Inan försöker bara gör det som är rätt, det är inte hans fel att han har blivit indoktrinerad av en galen fader att tro att folkmord är det enda rätta sättet. Men han var så nära, såå nära, att inse att hans far inte är rätt i huvudet men tyvärr. Jag blir ledsen av att bara tänka på honom. Slutstriden gör inte saken bättre. Jag hoppas verkligen att han överlevde.

Zéile, Zéile, Zéile. Den rädda lilla flickan med den största sorgen i hela riket med en ännu större ilska. Amari och Zéile är egentligen inte så olika, de är rädda små tjejer som haft hemska liv. Det bara visar sig på olika sätt. När Amari kröp ihop för hon inte fick något stöd från sina närmaste sträckte Zéile på sig för hon hade en familj som älskade henne även om resten av samhället såg ner på henne. Även om rädslan och sorgen var stor var hennes ilska mer påtaglig och gjorde henne villig att slåss, inte bara för sig själv och sin familj men för hela sitt folk. Igenom hela boken får man höra att Zéile gör misstag och korkade saker. Men jag kan inte se det, visst hon tar beslut som andra kanske inte håller med om men det gör dem till misstag eller dumt. Hon är bara så väldigt känslostyrd, men hon gör det hon tror är det rätta, här kan man dra en appellera till Inan. Men jag blir bara så trött på att höra hur männen i hennes liv, speciellt hennes bror, trackar ner på henne för hon har andra prioriteringar och andra åsikter än vad han har.

Den här boken är nog ännu mer aktuell idag än vad den var när den kom ut. Tomi Adeyemi som bor i USA skrev den här boken som samhällskritik för hur det är  för svarta i USA idag. För det förtrycket mot hela den färgade befolkningen och polisvåldet som sker utan någon konsekvens. I blogginläggets skrivande stund pågår den stora "black life maters" protesten. Även om det är en fantasybok men påhittat land och folk med magi så är förtrycket inte speciellt påhittat. Människor dör. Män, kvinnor och barn dör på grund av övervåld från polisen och ingenting händer. 


Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , ,

13+ Den mörkaste delen av skogen


Den mörkaste delen av skogen av Holly Black

Triggervarning: fester, alkohol, magiska varelser, magiska åkommor, död,
skadlig gruppmentalitet, 
element av skräck  


En kort introduktion till boken.

Hazel och Ben bor i Fairfold. De flesta andra turistorter i USA har ganska oskyldiga turistattraktioner, som gigantiska bollar av gummiband, gigantiska höbalar eller Mount Rushmore. Fairfold har Älvor, och de har pojken med horn i glaskistan. 

Han har legat där i kistan så länge någon kan minnas. Både Hazel och Ben är kära i honom, de har varit det sen de var små. De har båda drömt om att vara den som lyckats väcka honom. En dag är kistan sönderslagen och pojken med hornen är borta. Hazel och Ben bestämmer sig för att hitta honom.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!




Mina åsikter om boken.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken men den kräver sin läsare. Black hoppar mycket i sitt berättande, ena stunden är vi i nutid och nästa är vi i Hazels och Bens barndom och sen vips är vi tillbaka till nutid. Boken är även ur flera olika personers perspektiv så den är ganska avancerad och kräver en lite vanare läsare som klarar hålla mycket av historien i huvudet. Jag lyssnade på boken på Legimus så det gjorde nog att hoppen blev lite värre än om jag hade läst den fysiska boken.

Black har även en väldigt rått och avskavt sätt att skriva, det är inget tillfluffat och konstgjort för att det ska passa massorna. Tonåringar festar och dricker alkohol utan att det är någon predikan som de flesta ungdomsböcker brukar ha. De hånglar, skolkar och beter sig som de flesta ungdomar gör och det är ingen som kommer och säger hur fel det är. Jag älskar också att Hazel får gå runt och vara "hjärtekrossare" och flörta runt utan att bli kallad massa skällsord. OCH det är ingen stor grej att Ben är homosexuell!!! så som det ska vara men aldrig är i böcker och filmer. Han är inte "The token gay guy". Han är en karaktär som bara råkar vara gay och det är inget mer med det.

Ben och Hazels barndom verkar från början helt magik på ett helt väldigt ordinärt vis. De fick springa runt i skogen och vara barn. Leka och ha äventyr och låta fantasin flöda. Det påminner mig mycket om den grafiska romanserien Hilda av Luke Pearson. De har samma grundhistoria av barn som springer fritt runt i skogen med massa varelser, även om det slutar i helt olika karaktärer och händelser. Senare i boken får man ju reda på att det inte alls var så bra som Hazel försöker få alla att tro, även sig själv. 

Hazel är awesome och jag älskar att Black låter henne vara awesome. En liten tjej utsätts för en nära döden upplevelse och bestämmer sig för att försöka skydda alla andra från att gå igenom samma sak. Så självklart hon blir riddare och går ut i skogen för att jaga monster tillsammans med sin storebror som har en magisk gåva i form av musik. Det är ju självklar eller hur?...  Om det inte framgått tidigare älskar jag starka kvinnliga karaktärer som får lov att vara sig själva och att den manliga huvudkaraktären inte alltid måste vara den som är modig och stark. 

Den här boken en riktig skatt. Jag kan vara lite partisk för jag har sen tidigare läst och älskar böcker av Holly Black. Speciellt hennes bok Tithe, eller mörkrets tjänare som den heter på svenska, den måste jag läsa om nu. Jag hade känslan av det när jag gav mig in och lyssnade på den här boken. Hon är så bra på att skriva böcker med Älvor och den här boken är inget undantag. 

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!


/Johanna

Taggat med: 

, , , ,

6-9 år: Ossians ovanliga nanny.

 


Ossians ovanliga nanny av Ylva Karlsson.

Triggervarning: förskräckliga föräldrar, stumhet, utanförskap


En kort introduktion till boken.

Den här boken handlar om Ossian, Ossians lillebror Samuel, och Petronella förstås. Samuel och Ossian är så olika ett par syskon kan vara. Ossian är tystlåten och försiktig medans Samuel är utåtriktad, nyfiken och hittar ofta på rackartyg. Ossians röst försvinner rätt ofta och då tar det lång tid innan den kommer tillbaka och den enda han kan prata med är Samuel.  

En kväll när hon behövs som mest kommer nannyn Petronella in i bilden och förändrar livet för de här två små pojkarna helt, hon kanske till och med är lite magisk?

Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!




Mina åsikter om boken.
Jag verkligen älskar den här boken. Den är så otroligt mysig och författaren har verkligen lyckats med att väva ihop magi och vardag till en helt magisk bok. 

Men allt är inte bra i den här boken, föräldrarna är helt rakt igenom hemska. De är anledningen till varför Petronella behövdes i den här familjen. De borde inte få vara föräldrar med tanke på att de är mer ute efter äran att vara föräldrar än faktiskt vara föräldrar. På pappret är de bra; båda jobbar och har bra inkomst, de bor i en stor fin lägenhet i storstaden och pojkarna går i skolan. Men de har haft 12 olika nannys och de bryr sig mer om sina jobb och att allt ser bra ut utåt än om sina barn och hur de mår. Bara det att de "flyttar" Ossians födelsedag bara för att pappan i sista stund inte kunde vara med på den riktiga dagen på grund av sitt jobb är helt sjukt. 

Till skillnad från föräldrarna ger Petronella 
trygghet till de här två pojkarna, som verkligen behöver den, och den är som balsam till själen. Hon hjälper Ossian ut ur sitt skal så att han vågar göra mer och prata med folk. Han tänker om sig själv som nya och gamla Ossian. Det är så fin att få se den här pojken utveckling. Men den precis som i verkliga livet är inte en rak väg utan det går upp och ner men Petronella finns där för honom när han behöver henne.

Men hon är inte bara trygghet, hon är äventyr också! Lejon som kommer ut ur tavlor, en picknickkorg som har omöjliga saker i sig, en sjöjungfru som är simlärare, feer på en båt och små män i ett antikvariat där allt inte är som det verkar vara. Detta är bara lite av de äventyr vi får uppleva tillsammans med Ossian, Samuel och Petronella.

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!


/Johanna

9-12 år: De bleknande barnen i Riddling-skogen

 


De bleknande barnen i Riddling-skogen av Samuel J. Halpin


Triggervarning: ångest, panikångest, sorgarbete, förälders död (innan boken börjar), frånvarande förälder, hälsoproblem, mobbning, alkoholism, kidnappning.


En kort introduktion till boken.
I den här boken får du följa Poppy. När boken börjar är hon på väg för att hälsa på sin mormor i Suds. Poppy ska vara där ett litet tag under sommarlovet för hennes pappa är på cykelsemester i Kanada. Tyvärr blir pappan fördröjd på grund av sitt jobb och Poppy behöver stanna hos sin mormor längre än planerat.

Men i den lilla staden är är inte allt som det verkar. Ingen vet vem som äger tygfabriken som har gjort staden känd. Dessutom börjar visa barn blekna, först ögonen, sen håret och till sist försvinner de helt och ingen kan förklara varför.

Tillsammans med den ganska underliga killen Erasmus Tell blir Poppy indragen i att ta reda på vad det är som händer.

Boken har jämförts med Niel Gaiman, Roald Dahl och Ransom Riggs Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

Boken finns Både som e-bok på Biblio, inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!






Mina åsikter om boken.
Det här var en väldigt bra historia. Den är väldigt fantasifull, originell med en bra blandning mellan fantasy och skräck. Jag tyckte bara inte om den. Jag kan verkligen förstå att en läsare som uppskattar den här typen av berättelser skulle älska den här boken, speciellt om det är världen och världsuppbyggnaden som man tycker är viktigast i en berättelse. Världsuppbyggnaden i den här boken är betydligt djupare än vad man tror i bokens början. För mig är det karaktärerna som är det viktiga och tycker jag inte om karaktärernas personligheter tycker jag oftast inte om boken.

Poppy som är karaktären som man får följa har det verkligen inte lätt. Redan från första sidan får vi reda på att hon har ganska allvarlig ångest och paniksyndrom efter hennes mamma död några månader tidigare, och det hjälper inte att hon inte har något stöd alls från sin pappa. på det blir hon inkastad in i ett nytt sammanhang där hon får klara sig helt själv. Det är inte så att jag tycker dåligt om henne, jag fastnade bara inte för henne.

Poppys pappa tycker jag verkligen illa om. Visst han sörjer sin döda fru men någon måtta får det väl vara, man slutar inte vara förälder och ha ansvar för sina barn bara för att man tycker att det är jobbigt. Det är verkligen inte okey. han är inte ens menad att vara en "dålig" karaktär.

Min favorit av karaktärerna är helt klart mormodern. Hon är rak och helt och hållet sig själv. Men det bästa med henne är att hon försöker vara där och hjälpa människorna i hennes omgivning. Hon är inte bara den enda som är där för Poppy, utan försöker också ställa upp för Erasmus, Marley och till och med Poppys pappa. Det är bra att Mormor är med i den är berättelsen för att väga upp på de andra mindre bra vuxna i den här boken.

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna


Taggat med: 

, ,