Visar inlägg taggade med Kärlek

Tillbaka till bloggens startsida

15+: Askfödd

 


Askfödd av Sabaa Tahir

Triggervarning: våld, död, brand, hjärntvättning, psykologisk tortyr, våldtäktshot, 
våldtäktsförsök, tortyr, psykologisk tortyr, misshandel, slaveri, förtryck av folkgrupp


En kort introduktion till boken

Laia flyr när hennes familj mördas av en av krigarimperiets elitsoldater och hennes bror tas tillfånga och torteras i ett i krigarnas fängelser. Nu tänker hon offra allt för att försöka rädda sin bror och leta upp motståndsrörelsen för att få hjälp. 

Elias utbildas till att bli en fruktad mask i krigarimperiet krigsskola men förförs inte av makten maskerna har. Han står mellan valet att bli något han hatar eller bli sina vänners och imperiets fiende. 

Deras vägar möts och påverkar varandra på oväntade sätt, men hur kommer det sluta?


 Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!





Mina åsikter om boken


Jag är väldigt kluven när det kommer till den här boken. Under hela tiden jag läste den tyckte jag väldigt illa om den, men nu när jag läst ut den måste jag läsa nästa bok.

Den största anledningen till att jag inte tyckte om boken är antagligen bokens inläsare på Legimus. Jag måste skrivit det innan men när man lyssnar på en bok så är inläsaren extremt viktig och påverkar ens uppfattning av boken så mycket. Hen som läste in den här boken sänker texten enormt. Jag drog mig verkligen från att lyssna för jag visste att det skulle vara en dålig upplevelse, sen hjälpte det ju inte heller att boken var hemsk och väldigt rå. 

De två senaste böckerna jag skev om tog jag upp om hur råa jag tyckte att de var, men så fort jag läst färdigt dem så var det över. Den här boken stannar kvar på ett sätt jag inte varit med om innan. Jag låg vaken på kvällen och kunde inte somna för mitt huvud var fast i det Elias gick igenom i prövningarna och hur han var tvungna att döda sina egna vänner som han växt upp med för att rädda andra vänner. 

Jag inte kunde inte heller låta bli att jämföra den här boken med Children of blood and bone. De har fascinerande liknande skelett som historien är uppbyggd kring. Ett folk blir erövrat av ett annat folk. Det erövrade folket blir extremt dåligt behandlade och slutar ofta som slavar. En tonårstjej blir av händelse indragen i motståndsrörelsen för att rädda sin familj och sitt folk och då träffar en tonårspojke från erövrarna som inte är så ond som hon först tror. Tonårspojken har också minst en väldigt tvivelaktig (läs ond) förälder. Och nu när jag sitter och skriver det här slår det mig att det inte är helt olikt Avatar: The last airbender om man ser Katara som huvudrollen och inte Aang. Så att  det är kanske inte den mest originella skelettet jag någonsin har varit med om och jag kan ha knäckt koden för utgångspunkten på bra framgångsrika fantasyberättelser, varsågod.. 

Nä men skämt åsido Askfödd i sin helhet helt och hållet sin egna originella berättelse även om skelettet för historien inte är så banbrytande. 

Elias är den här bokens hjälte och då menar jag inte bara hur heroisk hans karaktär är i berättelsen utan hade det inte varit för honom hade jag inte läst ut boken. Han är verkligen fascinerande. Han har haft ett riktigt hemskt liv men har ändå lyckats hålla kvar i det han tyckt var rätt och vägrat bli som de andra i imperiet. Men med det sagt är han definitivt inte felfri utan får göra fel och vara mänsklig. Hur han försöker med all sin makt behålla sin vänskap med sin bästa vän Helene när hon helt köpt imperiets hjärntvättning när han själv verkligen inte ha gjort det, och verkar vara den enda som inte gjort det. 

Laia är en väldigt tragisk karaktär med en väldigt dålig självbild. Hon gör inget annat än klankar ner på sig själv och tycker att hon borde göra så mycket mer än vad hon skulle klara av. Hon har ett inre krig mellan vem hon tror hon är och vem hon tycker att hon borde vara eftersom vem hennes föräldrar var och detta gör att hon tvingar in sig själv in i situationer ingen skulle klara av men som hon intalar sig själv att alla utom hon skulle klara det. Laia skulle verkligen behöva sätta sig ner med en psykolog och få sig en verklighetscheck. 

Hon tar sig igenom de här extremt hemska händelserna, mer eller mindre intakt men ståendes på båda benen, bara för att hon tror att alla utom hon skulle klara det här mycket bättre. Det gör så att hennes syn på sig själv och hur dålig hon är blir bekräftad och ger henne ännu sämre självbild. Det hemskaste är att det är på grund av hennes dåliga självbild som hon överlever och lyckas rädda andra.

Så en kort sammanfattning. Det är inte den bästa boken jag läst men långt ifrån den sämsta. Den hade antagligen varit bättre om jag inte lyssnat på den på Legimus för inläsaren var mindre bra. Den är på sina håll väldigt psykologisk rå som stannade hos mig även efter jag la boken från mig. Om du tycker om ungdomsfantasy tycker jag den här boken är värd och läsa men håll dig borta från den på Legimus.


Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , ,

15+ Children of blood and bone - Solstenen

Children of blood and bone - Solstenen av Tomi Adeyemi

Triggervarning: mord, folkmord, massdöd, tortyr, blod, mordbrand, slaveri, ärr, förtryck, maktmissbruk, psykologisk misshandel, fysisk misshandel, hjärntvätt


En kort introduktion till boken

När Zéile var liten försvann magin och hennes mamma mördades tillsammans med alla andra maji på order av monarkin, för de hade magi. Sen dess har Zéile och alla andra diviner om hon (de med potential för magi) levt i förtryck, de har öknamnet maskar. 

Flera år senare, efter ett decennium av förtryck, blir Zéile inslängd i ett dödligt äventyr med sin bror och den förrymda prinsessan Amari för att bringa tillbaka magi till landet och störta kungen. Men Amaris bror prins Inan och hela Orïshas arméer försöker stoppa dem i deras uppdrag från gudinnan. Blod, död och sorg följer deras väg, kommer de klara deras uppgift mot alla odds?  Det här är första boken i en tänkt trilogi om Orïshas öde.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!






Mina åsikter om boken

Jag tyckte den här boken var väldigt, väldigt! bra. Det tog mig tyvärr lite tid att komma in i boken men det är bara mitt eget fel. Jag är tyvärr helt skolad i västerländsk fantasy och var helt ärligt väldigt förvirrad i början av boken. Det hjälpte nog inte heller att jag lyssnade på den på Legimus och inte fick någon visuell hjälp. Jag var helt enkelt inte van vid hur de uttrycker sig. Gudasystemet och bönerna var också helt nytt för mig. (Ja jag vet hur rasistisk jag låter, jag uppmärksammar det och arbetar på det). Men så fort man vant sig lite vid boken är den sååå bra. Jag hade svårt att lägga den här boken ifrån mig, världsuppbyggnaden är genomtänkt och magisystemet så bra förklarat från första början och lämnar ingen behov till förvirring. Karaktärerna är så väldigt äkta och deras karaktärsutveckling under bokens gång är så organisk. 

Det känns som att Tzain är den ända som inte har utvecklats av de fyra huvudkaraktärerna. Hans mål i början av boken var att skydda sin familj och det är det i slutet av boken också. Han verkligen älskar sin syster men han kan inte förstå valen hon gör och kan ibland vara lite hypokritisk mot henne. Det är tydligen en sak för honom att falla för Amari men att hans syster faller för Amaris bror är tydligen en helt annan sak?

Amaris resa är helt klart längst, från att gå från en rädd flicka till en modig och beskyddande krigare är så tillfredsställande att se. Till skillnad från sin bror har hon ett öppet sinne och är villig att förändras och inse att hon inte har svaren på allt. Sorgen efter hennes vän är genomgående för hennes karaktär och man känner den med henne i genom hela boken. Hon går från att knappt våga röra sig när det händer obehagliga saker, till att ta upp kampen mot "the big bad" i hennes liv och kommer ut triumferande men fortfarande inte fått en för högtravande bild av sig själv. 

Hennes bror Inan är bara så tragisk. Han är en av de "onda" karaktärerna men han har egentligen inte ett ont ben i kroppen. Han försöker bara göra det han tror är det rätta för sitt rike och dess befolkning och få sin pappas godkännande. Inan försöker bara gör det som är rätt, det är inte hans fel att han har blivit indoktrinerad av en galen fader att tro att folkmord är det enda rätta sättet. Men han var så nära, såå nära, att inse att hans far inte är rätt i huvudet men tyvärr. Jag blir ledsen av att bara tänka på honom. Slutstriden gör inte saken bättre. Jag hoppas verkligen att han överlevde.

Zéile, Zéile, Zéile. Den rädda lilla flickan med den största sorgen i hela riket med en ännu större ilska. Amari och Zéile är egentligen inte så olika, de är rädda små tjejer som haft hemska liv. Det bara visar sig på olika sätt. När Amari kröp ihop för hon inte fick något stöd från sina närmaste sträckte Zéile på sig för hon hade en familj som älskade henne även om resten av samhället såg ner på henne. Även om rädslan och sorgen var stor var hennes ilska mer påtaglig och gjorde henne villig att slåss, inte bara för sig själv och sin familj men för hela sitt folk. Igenom hela boken får man höra att Zéile gör misstag och korkade saker. Men jag kan inte se det, visst hon tar beslut som andra kanske inte håller med om men det gör dem till misstag eller dumt. Hon är bara så väldigt känslostyrd, men hon gör det hon tror är det rätta, här kan man dra en appellera till Inan. Men jag blir bara så trött på att höra hur männen i hennes liv, speciellt hennes bror, trackar ner på henne för hon har andra prioriteringar och andra åsikter än vad han har.

Den här boken är nog ännu mer aktuell idag än vad den var när den kom ut. Tomi Adeyemi som bor i USA skrev den här boken som samhällskritik för hur det är  för svarta i USA idag. För det förtrycket mot hela den färgade befolkningen och polisvåldet som sker utan någon konsekvens. I blogginläggets skrivande stund pågår den stora "black life maters" protesten. Även om det är en fantasybok men påhittat land och folk med magi så är förtrycket inte speciellt påhittat. Människor dör. Män, kvinnor och barn dör på grund av övervåld från polisen och ingenting händer. 


Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , ,

13+ Om jag var din tjej

Om jag var din tjej av Meredith Russo

Triggervaring: självmordsförsök, homofobi, transfobi, mobbning, drogbruk, våld, misshandel


En kort introduktion till boken

Boken börjar med att Amanda sitter på en buss från en liten stad i södra USA till en annan liten stad i södra USA. Hon ska bo där hos sin pappa det sist året i High School innan hon sen ska flytta någon annan stans för att gå på college. 

Amanda är där för att gå ut skolan och ta examen, inte för att skaffa vänner eller för ett bli kär, för hon har en hemlighet som absolut inte får komma ut för då kan hennes liv vara i fara. Men livet kommer i mellan och det blir inte alltid som man tänkt sig och Amanda måste väga mellan att vara ärlig mot sina vänner och på sin egen säkerhet och svaret är inte alltid så glasklart som man skulle vilja.


Boken finns både som e-bok på Biblio, inläst på Legimus
och självklart att låna på biblioteket!





Mina åsikter om boken.

Det här är en av mina favoritböcker som jag har läst i vuxen ålder och jag tycker den är jättefin. Det är den första ungdomsboken som har en transtjej i huvudrollen och som är skriven av en transkvinna och boken är baserad på Russos liv.  

När boken börjar har Amanda redan gått igenom all sin könsbekräftande behandling och det är inte det boken handlar om utan den handlar om vad som händer efteråt. När man äntligen ser ut på utsidan som man känner sig på insidan. Men sen då? 

Man får i återblickar reda på lite av det som har hänt för att få förståelse för vem Amanda är idag och varför hon tar beslutet att flytta från sin stöttande mamma till sin pappa som hon inte har haft kontakt med på flera år och som inte har accepterat att han har en dotter och inte en son. Eller ja, han hade problem redan tidigare när han trodde att hans son var homosexuell. 

Första gången jag läste den här boken tyckte jag riktigt illa om pappan. Tyvärr händer det alldeles för ofta att föräldrar inte kan acceptera att deras barn är egna personer och den personen kanske inte stämmer in i bilden de bilder de har av sina barn och den här pappan är inte bättre i början. Men ju längre in i boken man kommer märker man hur mycket han försöker och hur han utvecklas som person och förälder. Man får också veta varför han hade så svårt med Amandas utveckling, även om hans beteende inte är okey så får man en förklaring och förståelse varför han gjorde som han gjorde. Alla föräldrar vill bara att ens barn ska vara trygga och vara i säkerhet men det är du inte alltid om man är homosexuell i södra USA, speciellt inte om det är en kulle som är homosexuell. och som transsexuell är du inte säker någonstans speciellt inte i den amerikanska södern. Men tillslut är han accepterande och stöttar sin dotter. Det är de finaste bitarna av boken, de små snuttarna av interagerande mellan pappan och Amanda när man får så pappan acceptera sin dotter mer och mer. När jag har läst om boken, vilket jag kanske har gjort flera gånger, så har jag en annan förförståelse för pappans beteende och är inte förblindad av min egen avsky mot hans beteende och kan se anledningarna bakom dem. 

Det stora temat i den här boken för mig när jag läser den utöver transtemat är vågspelet att vara ärlig mot sina vänner kontra att vara i säkerhet. Amanda kan bokstavligen bli dödad om det kommer ut att hon är trans. Hur många transpersoner som helst blir dödade i dag på riktigt bara för att de råkar vara trans. Dessutom har Amanda råkat illa ut innan. I bokens början har hon fortfarande en blåtira efter den senaste gången det hände. Hon flyttar till en förälder hon inte längre kände för hon är inte säker i staden hon bodde. Hon hade inte heller några planer på att skaffa vänner utan hennes mål var bara att ta examen så hon kunde flytta norrut. Men livet hände och hon fick vänner, till och med ett kärleksintresse men hur mycket ska hon berätta? Och har hennes vänner rätt att få reda på det? Enligt mig är det absolut viktigaste att Amanda är i säkerhet. Det spelar ingen roll hur upprörda hennes så kallade vänner skulle bli över att de inte var anförtrodda. Man har inte rätt att vet någonting om någon annan. Man kan inte kräva att folk berättar saker för sig. Och om du tycker att det är viktigare att en av dina vänner anförtror sig åt dig än att de är i säkerhet behöver du nog ta dig en funderare på om du är en vidare bra vän eller inte...

Något som är viktigt att tänka på när man har läst den här boken och som författaren tar upp i efterordet är att den här boken inte är facit. Den här berättelsen är inte en universal upplevelse för transpersoner.  Det är till och med en väldigt ovanlig upplevelser för transpersoner i USA. Hennes könsbekräftande behandling gick mycket snabbare och var mycket enklare i den här berättelsen än vad det brukar vara. Amanda fick även möjligheten till flera operationer som hennes föräldrar aldrig skulle haft råd med i det rådande läget i USA idag. Även i Sverige idag tar det år, många år, innan den sista behandlingen är över och även om man har "turen" att vara tonåring när den börjar är man inte det när det äntligen är färdigt. Även om man bortser från den väldigt snabba behandlingen som Amanda fick så är det mycket annat med henne som inte heller är universellt. Alla transtjejer är inte feminina innan behandlingen och alla transkillar är inte "pojkflickor" när de växer upp. Människor är inte svart och vita, det ena eller det andra. 

Den här boken är en jättebra bok att ha som diskussionsbok i gymnasiet eller som bokcirkelbok för det finns mycket värt att prata om i boken.

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!

/Johanna

Taggat med: 

, , ,

13+ Den mörkaste delen av skogen


Den mörkaste delen av skogen av Holly Black

Triggervarning: fester, alkohol, magiska varelser, magiska åkommor, död,
skadlig gruppmentalitet, 
element av skräck  


En kort introduktion till boken.

Hazel och Ben bor i Fairfold. De flesta andra turistorter i USA har ganska oskyldiga turistattraktioner, som gigantiska bollar av gummiband, gigantiska höbalar eller Mount Rushmore. Fairfold har Älvor, och de har pojken med horn i glaskistan. 

Han har legat där i kistan så länge någon kan minnas. Både Hazel och Ben är kära i honom, de har varit det sen de var små. De har båda drömt om att vara den som lyckats väcka honom. En dag är kistan sönderslagen och pojken med hornen är borta. Hazel och Ben bestämmer sig för att hitta honom.


Boken finns inläst på Legimus.
Och självklart att låna på biblioteket!




Mina åsikter om boken.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken men den kräver sin läsare. Black hoppar mycket i sitt berättande, ena stunden är vi i nutid och nästa är vi i Hazels och Bens barndom och sen vips är vi tillbaka till nutid. Boken är även ur flera olika personers perspektiv så den är ganska avancerad och kräver en lite vanare läsare som klarar hålla mycket av historien i huvudet. Jag lyssnade på boken på Legimus så det gjorde nog att hoppen blev lite värre än om jag hade läst den fysiska boken.

Black har även en väldigt rått och avskavt sätt att skriva, det är inget tillfluffat och konstgjort för att det ska passa massorna. Tonåringar festar och dricker alkohol utan att det är någon predikan som de flesta ungdomsböcker brukar ha. De hånglar, skolkar och beter sig som de flesta ungdomar gör och det är ingen som kommer och säger hur fel det är. Jag älskar också att Hazel får gå runt och vara "hjärtekrossare" och flörta runt utan att bli kallad massa skällsord. OCH det är ingen stor grej att Ben är homosexuell!!! så som det ska vara men aldrig är i böcker och filmer. Han är inte "The token gay guy". Han är en karaktär som bara råkar vara gay och det är inget mer med det.

Ben och Hazels barndom verkar från början helt magik på ett helt väldigt ordinärt vis. De fick springa runt i skogen och vara barn. Leka och ha äventyr och låta fantasin flöda. Det påminner mig mycket om den grafiska romanserien Hilda av Luke Pearson. De har samma grundhistoria av barn som springer fritt runt i skogen med massa varelser, även om det slutar i helt olika karaktärer och händelser. Senare i boken får man ju reda på att det inte alls var så bra som Hazel försöker få alla att tro, även sig själv. 

Hazel är awesome och jag älskar att Black låter henne vara awesome. En liten tjej utsätts för en nära döden upplevelse och bestämmer sig för att försöka skydda alla andra från att gå igenom samma sak. Så självklart hon blir riddare och går ut i skogen för att jaga monster tillsammans med sin storebror som har en magisk gåva i form av musik. Det är ju självklar eller hur?...  Om det inte framgått tidigare älskar jag starka kvinnliga karaktärer som får lov att vara sig själva och att den manliga huvudkaraktären inte alltid måste vara den som är modig och stark. 

Den här boken en riktig skatt. Jag kan vara lite partisk för jag har sen tidigare läst och älskar böcker av Holly Black. Speciellt hennes bok Tithe, eller mörkrets tjänare som den heter på svenska, den måste jag läsa om nu. Jag hade känslan av det när jag gav mig in och lyssnade på den här boken. Hon är så bra på att skriva böcker med Älvor och den här boken är inget undantag. 

Vad tyckte du om boken? Håller du med i vad jag har sagt eller har du någon helt annan åsikt? Tveka inte att skriva i kommentarerna och låt oss veta vad just du tycker!


/Johanna

Taggat med: 

, , , ,